Search
  • EGIC

Det finns en skyldighet att skydda i Jemen



Skriven av Hussam Althiyabi, 20 april 2020

Orginalversion

Översatt av Cornelia Björkquist


Att motivera aggression och söka legitimitet från andra för vissa beteenden är en gammal internationell politisk föreskrift. Ibland söks legitimitet genom makt, där den starkes rätt råder, medan det i vissa perioder söks mer genom konsensus. Vid skrivande stund bygger den internationella ordningen på en blandning av legitimitetsgeneratorer: Egen (makt) och internationell (via institutioner och/eller institutionella konventioner). Denna forskning bedömer hur den saudiledda koalitionens ingripande i Jemen går i linje med internationell rätt. Arbetet är uppdelat i två delar: Först diskuteras skyldigheten att skydda (R2P) och de villkor som är nödvändiga för att det internationella samfundet ska gå in med kollektiva säkerhetsåtgärder för att bevara fred och säkerhet. Arbetet utvärderar sedan Jemen-interventionen enligt R2P.


Kontextualisering av R2P

R2P utvecklades för att fastställa de kriterier som krävs för att stater skulle göra undantag från suveränitetsprincipen för att ingripa i en annan stats inrikesfrågor. R2P försökte stadga huruvida sådana ingripanden kan vara legitima under vissa omständigheter. Konceptet har återspeglat områden som den Westfaliska ordningen försummat och har gett täckning till stater för att ingripa i fall där groteska brott mot mänskligheten pågår – som ett sätt att skydda människors liv. R2P kom på tal efter det internationella samhällets monumentala misslyckanden med att förhindra folkmorden i Rwanda (1994) och i Bosnien Hercegovina (1992-1995). Turbulensen på 1990-talet gav ny energi för att år 2001 börja reflektera över suveränitet och dess begränsningar, vilket i sin tur resulterade i skapandet av den Internationella kommissionen för intervention och statssuveränitet (ICISS). (1)


ICISS:s rapport syftade till att skapa ett internationellt konsensus om hur man ska agera inför massiva kränkningar av mänskliga rättigheter och förhindra framtida folkmord från att inträffa (2). I rapporten fastställdes tre ”ansvar” för stater att acceptera när de tillämpar R2P, nämligen: 1. ansvaret för att förhindra - suveränitet är inte bara en rättighet, utan också ett ansvar att skydda medborgarnas rättigheter, 2. ansvaret att agera - det internationella samfundets ansvar att förhindra massakrer och 3. ansvaret för att återuppbygga - vilket innebär interventionsstaternas skyldigheter att återuppbygga skadade platser och tillhandahålla nödvändiga varor efter en intervention. (3)


Ett exempel är fallet Libyen år 2011, där R2P användes i syfte att visa på att Muammar Qaddafi-regimen i Libyen hade riktat attacker mot sina medborgare då massiv civil olydnad förvandlades till öppet uppror. FN:s säkerhetsråd utfärdade flera resolutioner för att signalera beslut till Qaddafi – som ignorerades av Tripoli. När ytterligare dokumentation av brott mot mänskligheten nådde Säkerhetsrådet antogs resolution 1973, som i sin tur byggde den rättsliga grunden för det internationella samfundet att ingripa och skydda libyska civila enligt kapitel VII i FN stadgan (4). Resolutionen inkluderade ett omfattande paket med tvångsåtgärder – läs: vapenembargo, frysning av tillgångar, reseförbud och en hänvisning till situationen till ICC – för att övertyga Qaddafi-regimen att avsluta sin verksamhet. Ett flygförbud inrättades också för att låta Nordatlantiska fördragsorganisationen (NATO) – som åtog sig ansvaret i detta fall – tillämpa R2P-regler – vilket resulterade i regimförändringar i Libyen. Trots att kriget fortsätter i Libyen är det troligt att tillämpningen av R2P bevarade otalade liv vid den tiden. Tyvärr verkade koalitionen i den kampanjen inte redo att ta sitt ansvar att återuppbygga, vilket är en brist som den nuvarande krisen i Libyen vittnar om.

Andra har lärt sig av Libyen-fallet.


Saudiledd intervention i Jemen: Laglig trots allt?

I mars 2015 ledde Saudiarabien en koalition för att ingripa i Jemen. Säkerhetsrådets resolution 2216 noterade att ingripandet var ett svar på skrivelsen från Jemens president, Abdrabbuh Mansur Hadi, som "begärde av Gulfstaternas samarbetsråd (GCC) och Arabförbundet att omedelbart att ge stöd, med alla nödvändiga medel och åtgärder, inklusive militär intervention, för att skydda Jemen och dess befolkning från Huthiernas fortsatta aggression."(5)


Situationen i Jemen är något unik eftersom att den ansvariga parten är en icke-statlig aktör – om än sponsrad av en stat: Islamiska republiken Iran – som utgör ett hot mot liv och försörjning för civila i Jemen. Resolutionen bad Ansar Allah (läs: Supporters of God eller Huthier) att respektera rättsstatens principer och avstå från att vidta ytterligare åtgärder som hotar stabiliteten i landet. Huthierna beaktade resolutionen samt efterföljande krav. Ansar Allahs avvisande, i kombination med den svåra situationen för Jemens befolkning, fick Saudiarabien att rycka in och använda R2P i syfte att bidra till stabilitet i landet. Saudiarabien och dess många allierade inledde sitt uppdrag i Jemen för att åta sig ansvaret att förebygga, agera och återuppbygga.


I början av interventionen sökte den saudiledda koalitionen en fredlig och politisk lösning i Jemen med respekt för rättsstaten. Samtidigt som koalitionen tillämpar militär styrka för att öppna humanitära korridorer och samtidigt försämra Huthiernas förmåga att slå till mot befolkningscenter i Jemen (samt i Saudiarabien och Förenade Arabemiraten) har den alltid hållit öppet för en förhandling. Observera till exempel Stockholm/Riyadh-avtalen, som välkomnades av det internationella samfundet men avvisades av Ansar Allah (6).


Genom att lära av misstagen i Libyen har den saudiledda koalitionen tagit ledningen i återuppbyggnadsarbetet i Jemen – trots ebb och flod i konflikten. Till exempel har King Salman Relief Centre antagit flera viktiga projekt och erbjudit ett enormt ekonomiskt stöd som en del av återuppbyggnadsarbetet i Yemen. Sådana projekt inkluderar: Emergency Response for Hygiene and Sanitation in Aden Governate och Provide and Distribute Food Assistance in Yemen 2020 (7). Saudiarabien grundade också Saudis utvecklings- och återuppbyggnadsprogram för Jemen (SDRPY) som syftar till att rekonstruera väg- och transportlinjer för civila. Dessa initiativ visar den saudiledda koalitionens engagemang som syftade till att skydda civila i och efter krigstid. Det är också värt att notera att FN:s världsmatsprogram förlitar sig på Saudiarabien och dess allierade (läs: Bahrain, Förenade arabemiraten, Kuwait osv) för att finansiera sina Jemen-projekt. Detta sträcker sig utöver leveransen av livsmedel. Till exempel har KSRelief hjälpt till att rensa landminor i Jemen för att underlätta logistisk verksamhet för FN och andra nationella och internationella organ som arbetar i landet (8).

***

Koalitionens ingripande i Jemen var inte en symbolisk gest till landets internationella stöd. De Iran-stödda Huthierna hade fått tag om landets kärna, internt fördrivit presidenten och kabinettet (tillsammans med hundratusentals andra) och fortsätter att hota civila liv i Jemen och regional stabilitet. Diplomatiska ansträngningar bar ingen frukt. Koalitionen kom samman med ett enda uppdrag: att stödja Jemens civila befolkning. I krigets dimma har det ibland gjorts misstag, och dessa har varit dödliga. Koalitionens huvudmål är densamma som basen i R2P-läran och bör betraktas som sådan.




1. Burke-White, William W (2011), ‘Adoption of the Responsibility to Protect,’ (2011). Faculty Scholarship at Penn Law, available at https://scholarship.law.upenn.edu/cgi/viewcontent.cgi?article=1382&context=faculty_scholarship

2. IBID. The author refereed to the International Commission on Intervention and State Sovereignty (ICISS), The Responsibility to Protect: Report of The International Commission on Intervention and State Sovereignty, International Development Research Centre 2001, available at <http://www.iciss.ca/report-en.asp>. 3.  IBID.

4.  UN Security Council, Security Council resolution 1973 (2011) [on the situation in the Libyan Arab Jamahiriya], 17 March 2011, S/RES/1973(2011), available at https://www.undocs.org/S/RES/1973%20(2011) 5.  UN Security Council, Security Council resolution 2216 (2015) [on cessation of violence in Yemen and the reinforcement of sanctions imposed by resolution 2104 (2014)], 14 April 2015, S/RES/2216 (2015), available at: https://www.undocs.org/S/RES/2216%20(2015) 6.  The Saudi-led collation efforts continued to reach the cease fire in Yemen in these days due to Coronavirus situation. though, Houthis have repeatedly violated the ceasefire agreement.  7. The King Salman Relief Centre supports major Yemen projects, available at: https://reliefweb.int/report/yemen/king-salman-relief-centre-supports-major-yemen-projects

8. For details on the clearing of landmines see: ‘Saudi Project for Landmine Clearance,’ KSRelief available at: <https://www.ksrelief.org/Programs/MASAM>.

11 views

Designed by Euro Gulf Information Centre ©2019