Designed by Euro Gulf Information Centre ©2019

 
Search
  • EGIC

En analys av Workshopen för fred och välstånd

av Ahmad Sas

Den 25-26:e juni 2019 stod Bahrain som värd för en två dagar lång Workshop för fred och välstånd där Jared Kushned, Donald Trumps seniorrådgivare, introducerade den ekonomiska delen av sin efterlängtade fredsplan för Mellanöstern, även kallad ”Kushner-planen”. Initiativet är en miljardsatsning som syftar till att öppna upp för den ekonomiska utvecklingen genom att uppmuntra internationella investeringar och jobbskapande. Initiativet är tänkt att fungera som ett första steg mot ett avslut på den långa konflikten mellan Israel och Palestina. Enligt planen bör utvecklingen av den palestinska ekonomin ske innan en politisk lösning implementeras. Bland deltagare i konferensen fanns regeringstjänstemän från Bahrain, Egypten, Jordanien, Qatar, Saudiarabien, USA, Förenade Arabemiraten samt högt uppsatta tjänstemän från Internationella valutafonden (IMF), Världsbanken (WB) och ett team från EU.


”Kushner-planen” bör förstås i samband med USA:s politik gentemot Israel/Palestina i allmänhet. USA har stoppat stödet till institutioner och utvecklingsprogram som FN:s organisation för hjälp till Palestinaflyktingar och avslutat Palestinska befrielseorganisationens uppdrag i USA. De har även flyttat sin ambassad till Jerusalem efter att ha erkänt staden som Israels huvudstad och signerat en deklaration om erkännande av Israels suveränitet över Golanhöjderna, vilket Syrien har motsatt sig. Denna politik har skapat en utbredd skepsis kring USA:s avsikter i regionen, vilket har uppmärksammats av Kushner själv. Kushner försäkrade USA:s åtagande gentemot palestinska folket och Mellanösterns intressen och uppmanade dem att acceptera den plan som han anser vara ”århundradets möjlighet”. USA erkände svårigheterna med planens genomförande och begränsningarna i dess ekonomiska strategi och hävdar att den bör kopplas till en stark politisk vision. Överlappningen mellan de ekonomiska och politiska strategierna kan leda till en återvändsgränd, speciellt då det finns ett palestinsk och regionalt insisterande på en tvåstatslösning – vilket troligen inte kommer att föreslås av Israels premiärminister Benjamin Netanyahu.


Två års arbete av Kushner m.fl. resulterade i en noggrant kontextualiserad (åtminstone i teorin) ekonomisk plan, som syftar till att hjälpa de oroliga palestinska territorierna (Gazaremsan och Västbanken) med en omfattande fördelning av investeringar under kommande årtionde. En viktig del av investeringarna är tänkt att delas upp mellan Egypten, Libanon och Jordanien. Detta stöd skulle tilldelas i syfte att uppmuntra regional handel och för att attrahera nya investeringar, främst från Gulfstaterna, Europa och Asien samt privata investerare. Planen bygger på tre huvudpelare: 1. Öppna upp för potentialen i den palestinska ekonomin, 2. Stärka det palestinska folket och 3. Stärka den palestinska regeringen. Kushner presenterade dessa huvudpelare i sitt inledande tal som en ”game-changer”. Planen ska representera en väl testad teori om hur ekonomisk integration kan lyckas där diplomati inte fungerar. Dock måste detta ske med försiktighet eftersom att säkerhetsrisker kan hindra internationella investeringsmöjligheter, oavsett hur lovande de verkar vara. Ett politiskt konsensus och ett stabilt politiskt åtagande är vad som behövs på lång sikt.


Arabiska vikens perspektiv

Gulfstaterna kanske kan komma överens om huvuddragen i lösningen, som inkluderar en suverän palestinsk stat; dock skiljer sig metoderna från stat till stat. Nyligen har Israels intressen, särskilt gällande säkerhet, börjat likna andra viktiga regionala aktörers intressen, som Saudiarabien och Förenade Arabemiraten. Irans expansionism, uppror, terrorister, ombud och kärnkraftsprogram skapar säkerhetsutmaningar för både Israel och den arabiska världen i allmänhet. Sedan Qatar-krisen åter bröt ut i juni 2017 har synen på konflikten mellan Israel och Palestina varierat mellan Gulfstaterna. På grund av sitt breda stöd från det muslimska brödraskapet har Qatar förblivit ett stöd till Hamas och dess militära del, Ktaeb Al-Qassam i Gazaremsan - samma grupper som stöds av Iran. Saudiarabien, Bahrain och Förenade Arabemiraten har krävt att Qatar ska avsluta sitt stöd till dessa grupper för att de ska gå med på att återinta sina förbindelser till landet.


Oman har antagit en neutral ståndpunkt. Deras sultan, Qaboos, har visat engagemang för fredsprocessen genom att vara värd i konfliktdiskussionerna. Netanyahu landade i Muscat den 25:e oktober 2018, en dag efter Mahmoud Abbas tre dagar långa besök avslutades.


Det amerikanska fredsinitiativet är fortfarande nytt, trots många förhandlingar för att föra de båda sidorna till bordet. Initiativet har redan gett utdelning: Före workshopen tillät Manama israelisk media att rapportera under konferensen och Bahrains utrikesminister Khalid bin Ahmed Al Khalifa intervjuades av Times of Israel. Utrikesministern upprepade Bahrains goda tro på ett avslut av konflikten och fred i Mellanöstern. Han uttalade att de tror att Israel är ett land som är här för att stanna och att de önskar bättre förbindelser och fred med landet.


***

Euro-Gulf Information Centre (EGIC) har åtagit sig att övervaka utvecklingen av konflikten mellan Israel och Palestina på grund av dess betydelse för stabiliteten i hela regionen. EGIC anser att fred är ett objektivt mål som alla människor bör få åtnjuta i och utanför Mellanöstern.

11 juli 2019


2 views