Search
  • EGIC

Framtiden för konflikten i Jemen: Ett samtal med Fatima Alasrar

Updated: Mar 10

Av Cornelia Björkquist


Konflikten i Jemen får inte den uppmärksamhet den förtjänar. Det finns konkurrerande teorier om varför Jemen bortprioriteras av den internationella pressen, men verkligheten visar att konflikten fortsätter och konsumerar människoliv, värdighet och nationens framtid. Mycket av det dagliga lidandet för det jemenitiska folket beror på Huthi-rebellernas etablering, maktkonsolidering och styrning av de territorier de innehar. Teorin om att rebellrörelser utgör dåliga regeringar är särskilt lämplig i detta fall. Huthierna har prioriterat strider över hållbar styrning i relation till sociala och ekonomiska frågor. De låser in Jemen i en beroendecykel där områden som innehar hundratusentals flyktingar, inklusive tiotusentals internflyktingar, tvingas förlita sig på livsmedelsbistånd från FN - med ett enormt stöd från de arabiska gulfstaterna - tillsammans med en mängd andra stödmekanismer. Samtidigt är huthierna stolta över att få vapensystem och ekonomiskt stöd till sina trupper, från Iran - vilket skapar ännu en form av beroende där Islamiska republiken håller glöden i Jemen brinnande genom att koppla samman sitt militära stöd till beslutsfattandet av Huthierna. Därför måste huthierna uppfattas som ett hjälpmedel för den iranska makten i regionen. Sammanfattningsvis: Huthiernas oförmåga att styra, och Irans roll när det gäller att destabilisera landet, producerar ett enormt internt tryck på jemeniter vilket anstränger levnadsstandarden i landet och, i sin tur, hela regionen.


Vad är resultatet av konflikten? Hur kommer det att sluta och vad är de långsiktiga effekterna?


Fatima Alasrar hävdar att konflikten är flerskiktad och innehåller många olika berättelser; även om konflikten drog igång när en icke-statlig aktör (läs: huthierna) våldsamt tog över statliga institutioner och försökte störta landets president, Abed Rabbeh Mansour Hadi. Följande rapport är en översikt av samtalet den 24 februari 2020 på Euro-Gulf Information Centres kontorsanläggning i Stockholm, Sverige. Denna kortfattade rapport ger en översikt över konfliktens komplexitet och syftar sedan till att svara på några viktiga frågor som ställts till Alasrar. Evenemanget kontextualiserade Jemens djupa historia, som en del av det arbete som började år 2010 och fortsätter vidare för att kartlägga de viktigaste aspekterna av konflikten under det följande decenniet.


***


Alasrar menar att:

‘Huthierna hade kämpat med före detta president Ali Abdullah Saleh till och från mellan 2003 till 2010, men efter 2010 pausade de striderna och red på Jemen-upprorets våg för att söka nya allianser och möjligheter som skulle föra dem närmare deras mål. Efter att Saleh avsattes följde en övergångsperiod av konsensuskandidaten, Abed Rabbeh Mansour Hadi, och en nationell dialog genomfördes på en konferens i mars 2013 för att kartlägga Jemens framtid. Medan huthierna deltog i den nationella dialogen tycktes de inte tro på dess principer. Det var som om de endast deltog för att studera processen och få en djupare inblick om det då rådande tillståndet, hur det fungerar och styrs. De tog också chansen att söka allianser som skulle hjälpa dem att nå sina mål, vilket inte var så tydligt vid den tiden.

I september 2014 tog huthierna våldsamt makt och placerade president Abed Rabbeh Mansour Hadi under husarrest. Efter sin flykt bad president Abd Rabu Mansur Hadi Saudiarabien om hjälp - vilket komplicerade en redan komplicerad situation. Huthierna hade då allierats med Saleh, som ironiskt nog hade dödat deras ledare år 2004. Denna osannolika allians var svår för många att förstå. Det var verkligen en överraskning för många observatörer att se Saleh, med tillgång till institutioner och armén, samarbeta med huthierna som icke-statlig aktör—. Det var en olycklig men mycket stark union som de obeväpnade civilsamhället inte kunde konfrontera och det internationella samfundet var oförmöget att bemöta.


Saleh/Huthi-styrkorna spred sig våldsamt över hela landet, bland annat genom en invasion till södra Jemen dit Hadi flytt, samt genom att terrorisera Taiz, Jemens tredje största stad. Taiz var värd för Islah-partiet, en av de mest betydande motståndarna av Huthimilisen som även till viss del är kopplat till det muslimska brödraskapet. Islah-partiet var ett nav för revolutionen. Ali Mohsen al-Ahmar, en viktig anhängare av Islah som nu tjänar som vice president, hade kämpat mot huthierna i alla deras sex krig mot regeringen. Av denna anledning införde huthierna en blockad av Taiz som delvis står kvar än idag. Huthi-miliserna åkte också ner till Aden i jakten på president Hadi som hade flytt en dag före deras ankomst. Vid denna tid började kamperna på gatan i Aden, Abyan och i södra Jemen. Huthierna var intresserade av att nå Bab el-Mandebs sundet för att så småningom kontrollera alla hamnar i Jemen, som en strategi för att föra hela landet under deras makt.

Saudierna ledde en koalition för att hjälpa till att åter få Hadi till makten och få huthierna att dra sig tillbaka. Planen var att deras engagemang skulle vara under några månader, varpå de sökte upp militära mål i tron om att det skulle räcka för att avskräcka huthierna och föra dem till förhandlingsbordet. Södra Jemen gjorde motstånd med stöd från den arabiska koalitionen, vilket ledde till att Jemens söder befriades helt inom sex månader. Den arabiska koalitionen stödde (och fortsätter att stödja) den internationellt erkända regeringen i Jemen, medan dess legitimitet håller på att granskas.


För många jemeniter var Jemen en plats för hopp och ett pluralistiskt samhälle. Nu styrs det av den teokratiska visionen som huthierna påför landet. Medan det internationella samfundet fortsätter att driva mot någon typ av fredsavtal, kvarstår frågan om vilken typ av avtal som kan ingås eftersom att huthierna fortsätter att öka sina vapenresurser och hota med våld. Medborgarnas liv under huthiernas teokratiska system tas inte i beaktande.


Huthiernas närvaro är extremt påträngande och arbetar med både mjuk och hård taktik. Den mjuka taktiken börjar i skolan, genom att reformera utbildningssystemet för att anpassa sig till deras teokratiska system. De har något som kallas det kulturella och ideologiska dokumentet, som säger att eftersom huthier är ättlingar till profeten så har de rätt att styra Jemen. Det är ett klass- och religionsbaserat system där huthier, som samhällets eliter, får vissa privilegier och undantag. Personer som är anslutna till dem får mer respekt och materiella vinster. Tyvärr tas den religiösa industrinationen inte på allvar av beslutsfattare som försöker hitta ett fredsavtal för Jemen.


Den kulturella och religiösa indoktrineringen är mycket skadlig, där skolplaner förändras för att bli mer och mer anpassade till huthiernas ideologi.


Huthiernas hårda taktik inkluderar rekrytering och att tvinga kvinnor att kontrollera andra kvinnor. Skrämseltaktiker används för att läxa upp aktivistiska kvinnor - genom att gripa kvinnor uttalar sig och anklagar dem för prostitution. Användningen av tunga vapen som drönare och ballistiska missiler i Jemen har också skrämt människor. Attackerna stärker våldet mellan samhällen och bidrar till statens svaga status och oförmåga att skydda sina medborgare. Deras användning av landminor beskrivs som den största landminoperationen sedan första världskriget och över en miljon landminor planterades i Jemen. Många journalister, politiska aktivister och religiösa minoriteter har fängslats och torterats av huthierna. Frågan om barnsoldater och deras utsatthet lämnas också utanför diskussionen, men kan utforskas ytterligare här. '


***


Mitchell Belfer (EGIC:s ordförande och moderator): Det talas sällan om den roll som Iran spelar i förhållande till huthierna. Kan du reflektera över Irans roll och intressen i konflikten i Jemen?


Alasrar: Irans roll är verkligen komplicerad, faktiskt ännu mer komplicerad än Saudiarabiens roll. I slutändan kan vi prata med saudierna om deras roll och ingripande, men med Iran finns det ett fullständigt förnekande av deras roll i Jemen, även om de fortsatt uppkommer incidenter där de handlar i strid mot vapenembargot mot huthierna. Tidigare denna månad dödades fyra aktiva Hezbollah-agenter i Jemen. Tidigare detta år attackerades Abdul Reza Shahlai, ledare i Irans Al Quds-styrka, av amerikanska styrkor i Jemen. Iran upprätthåller ett system med hemliga operationer i Jemen och gömmer sig bakom huthierna när det arbetar för att uppnå sina mål.


Bortsett från att Iran förser huthierna med vapen, utbildar dem och hjälper dem att upprätthålla den position de har i dagsläget, så är deras kvävning av fredsavtal i Jemen den mest destruktiva rollen som Iran spelar. Detta har hänt genom åren, till exempel de FN-stödda Kuwait Peace Talks, där det fanns en överenskommelse mellan huthierna och den Jemenitiska regeringen som huthierna sedan avstod från att skriva under enligt direktiv från Iran. Detta var det första tecknet på misslyckande och Irans utnyttjande av Jemen som ett ess i ärmen. Under åren har vi sett många motsägelsefulla handlingar av huthier. Anledningen till detta är att huthiernas politiska vinge vill behålla makten och hitta en lösning på konflikten, men i slutändan drivs allting militärt. Med tanke på de kumulativa bevisen - såsom Hezbollahs roll - vet vi att Iran är involverat och dess förnekande fortsätter att vara ett problem. Iran tar en tydlig sida i denna konflikt, bredvid en icke-statlig aktör. Vad gör en icke-statlig aktör i detta sammanhang? Den agerar med syftet att utöka sina egna intressen. Det är därför huthierna inte har någon riktigt talan eller något verkligt intresse av att deskalera konflikten, vilket är ett oroande tecken.


Belfer: Med tanke på komplexiteten i konflikten i Jemen, vilka hinder finns det för att uppnå fred och vad kan vi i Europa göra, som inte görs, för att hjälpa denna process?


Alasrar: Ett hinder för fred är hur fredssamtalen diskuteras för tillfället. FN:s sändebud till Yemen, Martin Griffith, arbetar hårt med fredsprocessen. Han tillbringar huvuddelen av sin tid med att försöka nå en överenskommelse mellan Jemen och huthierna. Stödet från FN, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten finns redan och var lättillgängliga för dialog. Huthierna är en större utmaning och kan försätta honom i en dålig situation. Ett avslag från huthierna innebär ett misslyckande för honom. Han fokuserar på att få en överenskommelse med huthierna, även om avtalet endast är ytligt, vilket kan vara mycket farligt.


Samma tryck som sattes på Saudiarabien för att stoppa sitt flygbombardement, måste också läggas på Iran för att stoppa sitt stöd för Huthimilisen. Det behövs också en ökad medvetenhet om detta i det internationella samfundet. Vi fokuserar i väst på saudiernas roll i dödandet av jemenitiska barn med västgjorda vapen, vilket vi alltid bör ifrågasätta, men när barn dör av huthiernas landminor eller Iransponsrade vapen, når det sällan pressen.


Vi bör också inse att det finns befriade områden som måste bevaras med både ekonomiska och humanitära planer. Ett perspektiv som helt försvann i denna konflikt är mänskliga rättigheter. Var är de människor som bryr sig om korruption, styrning och demokrati? Prioriteten förflyttades från ett mänskliga rättighetsperspektiv, till att helt enkelt försöka nå en överenskommelse med en icke-statlig aktör, även om det innebär att ingå avtal med mycket våldsamma aktörer som kan attackera när som helst.


***


För mer information om Jemen, läs följande verk av Alasrar:

https://www.mei.edu/publications/houthis-cover-iran-here-why

https://www.mei.edu/blog/rise-non-state-actors-yemen

https://www.mei.edu/publications/iran-escalating-us-not-saudi

https://www.arabnews.com/authors/fatima-abo-alasrar

https://insidearabia.com/iran-backed-yemeni-houthis-abuse-women-to-silence-opposition/


43 views

Designed by Euro Gulf Information Centre ©2019