Search
  • EGIC

Gåtor och labyrinter: Fragmentisering av Al-Zurfis Irak?



Skriven av Sofia Barbarani

Originalversion på www.egic.info

Översatt av Cornelia Björkquist


Det tog Irak två veckor att förflytta premiärminister Mohammed Tawfiq Allawi till den politiska historien och ersätta honom med en ny kandidat. President Barham Salih genomförde ett ovanligt snabbt och smärtfritt byte genom att presentera Adnan al-Zurfi som den nya ansvarige för att sammanföra landets interimsregering den 17 mars.


Allawi, som drog tillbaka sin kandidatur tidigare i mars med hänvisning till politiska hinder, lämnade i hans kölvatten ett spår av brister, bland dem: olösta allmänna oroligheter och tomma kabinettpositioner. Zurfi, som tidigare tjänat tre mandatperioder som guvernör i Najaf, har nu fram till den 16 april på sig att utse samtliga 22 ministrar. Som om en monumental uppgift inte var tillräckligt, kommer allt detta att spela mot bakgrunden av den nya Coronaviruskrisen, sjunkande oljepriser och socialt missnöje.

Massdemonstrationer i Bagdad och ett flertal sydliga städer svepte genom landet i oktober 2019, då demonstranter tog sig ut på gatorna för att kräva översyn av Iraks politiska system. Samma demonstranter var de första som avvisade den tidigare tillsättningen av Allawi som premiärminister i februari, genom att då anklaga honom för att tillhöra samma politiska elit som de försökte få bort. Mitt i hjärtat av huvudstadens rörelse på Tahrir-torget brände demonstranter plakat med Allawis ansikte täckt av ett rött kryss samt orden: "avvisad av folket".


”Denna kommission bär ett stort historiskt ansvar. Jag lovar till Gud och det irakiska folket att jag ska göra mitt bästa för att tjäna detta land” sa den nyutnämnda premiärministern i en TV-sänt tal till nationen i början av februari. En månad in i jobbet avgick Allawi.


Skeptiker förutspådde hans misslyckande från början, medan några Irakobservatörer föreslog att hans långvariga exil i Storbritannien gjorde honom olämplig att leda landet, trots att han var en av många schiitiska politiker som lämnat Irak under Saddam Husseins repressiva styre.

Den nya kandidaten, Adnan al-Zurfi, flydde också på 1990-talet, men till skillnad från några av hans föregångare som åter bosatte sig i närliggande Iran - inklusive Ibrahim al-Jaafari och Nouri al-Maliki - begav sig Zurfi till USA där han fick medborgarskap och levde i över ett decennium innan han återvände till Irak när Hussein störtades år 2003. När parlamentet röstade för att dra tillbaka amerikanska trupper från Irak i januari, efter mordet på den iranska generalen Qassem Soleimani, påstås Zurfi ha röstat emot tillbakadragandet. Benägen att distansera sig från sina amerikanska band citerades Zurfi av lokala medier i uttalanden om att hans utnämning till posten var ett internt irakiskt beslut. Dock är viktiga politiska händelser i Bagdad sällan genomförda utan någon form av utländsk intervention.


När tidsfristen för en kabinettformation närmar sig kommer Zurfis nära band till USA snarare att fungera som en förbannelse mer än en välsignelse. Medan Teheran och Washington tävlar om makten i landet, fortsätter Iran-stöttade shiablock att avvisa honom och demonstranter kräver ett slut på utländsk inblandning.

En delikat balansakt

"Det är med stor ära och en större känsla av moralisk och nationalistisk plikt som jag accepterar uppgiften att bilda en övergångsregering," twittrade Zurfi den 17 mars. USA:s utrikesminister, Mike Pompeo, svarade med att säga att den nya premiärministern skulle ha Washingtons stöd så länge han upprätthåller landets suveränitet, är korruptionsfri och skyddar mänskliga rättigheter. Stödet från USA upprörde vissa, inte minst Zurfis Iranstöttande motståndare, som till viss del betraktar honom som en amerikansk agent. Parlamentets andra och femte största block - Fatah respektive Rättsstaten (State of Law) - har båda avvisat utnämningen offentligt. Qais al-Khazalis al-Sadiqoun-blocket, som är känt för sin anti-amerikanska inställning, utfärdade ett uttalande där de kallade Zurfi för en "amerikansk joker." Och även om den största blocket, Sairoon, inte har gått så långt som att motsätta sig Zurfi, har dess mäktiga ledare Muqtada al-Sadr inte heller godkänt honom.

Sadr - en shiitisk klerk som är känd för sitt snabbt växlande humör och kultliknande efterföljande - delar ett turbulent förflutet med Zurfi som går tillbaka till 2004, då premiärministern utsågs till guvernör i Najaf och fick i uppdrag att sänka Sadrs milis, Mahdi armén. I slutändan misslyckades Zurfi med sitt uppdrag och Mahdi-armén fortsätter att genomföra våldsamma attacker än idag. Medan förhållandet mellan Sadr och Zurfi sägs ha förbättrats med tiden, är Zurfi fortfarande tydlig med att motsätta sig icke-statliga beväpnade grupper. Men att få slut på Iraks mäktiga miliser har alltid varit en osannolik uppgift, en som sannolikt kommer att skapa massor av kraftfulla fiender.


Förutom att hantera en beräknad balansakt mellan Teheran och Washington och att samla Iraks shiitiska, sunni-arabiska och kurdiska block i parlamentet, står Zurfi inför konsekvenserna av låga oljepriser och det nya Coronaviruset.


Financial Times kallade sänkningen av oljepriserna för branschens "mest allvarliga kris under de senaste 100 åren" och uttalade att några analytiker förutspått att priset skulle kunna sjunka till enstaka siffror - vid fredagen hade råoljan Brent crude sjunkit igen och svävar omkring $ 25,00 (USD). Irak är både en svag OPEC-medlem och enormt beroende av olja: mer än 90% av dess intäkter kommer från det. I en redan orolig ekonomisk situation förkortade USA undantaget som godkänner Irak att importera iransk gas och elektricitet från 120 till 30 dagar, i ett försök att ytterligare begränsa Iraks länkar till sin granne. Landet förväntas genomgå ett enormt ekonomiskt sammanbrott.

Liksom hans föregångare kan den före detta guvernören i Najaf förväntas möta landets odiversifierade ekonomi och höga offentliga löner; men till skillnad från dem förväntas han också hantera Coronaviruskrisen. Och medan den avgående regeringen för närvarande ansvarar för att hantera COVID-19 har även Zurfi, i sin 12-punktsplan, lovat att hantera krisen. Men Iraks hälso- och sjukvårdssystem, som är förstört av åratal av konflikter och regeringens missförvaltning, är långt ifrån redo att hantera samma infektionsnivå som vi sett i länder som Italien eller Spanien.


Vissa irakiska observatörer hänvisar till problemkombinationen som den största utmaningen som landet stått inför sedan den islamiska statens maktökning år 2014. Men till och med mannen som berömdes för att ha tagit ner ISIS, föredetta premiärminister Haider al-Abadi, misslyckades med att undvika det politiska fallet när dödliga protester utbröt i Basra år 2018. I september samma år förklarade den en gång kallade ”man of the hour” att han inte skulle ställa upp för en andra mandatperiod.


***

Huruvida Zurfi kommer att ha det politiska stödet och den kunskap som krävs för att leda landet vid denna känsliga tidpunkt, eller om han kommer att följa sina föregångares fotspår, är ännu oklart. Vad vi vet nu är att premiärministern, från nu till mitten av april, kommer att fokusera på att bilda en regering som kan samla tillräckligt med stöd för att övertyga ett svårt skadat parlament att han kan få jobbet gjort och samtidigt hålla alla nöjda medan de gör det.


30 mars 2020

16 views

Designed by Euro Gulf Information Centre ©2019