Search
  • EGIC

Hisham al Hashimi

Updated: Jul 17




Hisham al Hashimi

En tystad kritiker och ett nyfött arv

av Sofia Barbarani

översatt av Cornelia Björkquist

Originalversion på engelska

Iraks sköra yttrandefrihet har återigen visat sig med mordet på den framstående analytikern Hisham al Hashimi den 6 juli. 47-åringen sköts till döds av oidentifierade vapenmän utanför hans familjehem i Bagdad Zayouna-kvarteret och förklarades död på sjukhuset strax efter. Nyheten om hans död spridde snabbt och skickade en våg av sorg och ilska över hela hans krets och underströk de gamla farorna som Iraks kritiska tänkare har utsatts för i decennier.


Ingen grupp eller person tog på sig ansvaret för mordet på fyrabarnsfadern, men för de flesta Irakobservatörer ligger skulden på illvilliga milisgrupper, särskilt den Iranstödda milisen Kataeb Hezbollah. Den mördade forskaren hade nyligen lyft fram dessa gruppers straffrihet i Irak och därefter mottagit hot från dem. I ett land där civila har torterats, och till och med mördats för att utmana grupper som Kataeb Hezbollah, kan Hashimis mord markera ytterligare ett steg ner i djupet av självcensur i en tid då röster som hans är som viktigast i kampen för demokrati.


"Vi kan ringa dig när som helst"

Den våldsamma kvävningen av motsatta åsikter är inget nytt fenomen i Irak, i mer än två decennier rörde sig medborgarna försiktigt under Saddam Husseins underrättelsetjänst. Systemet som inrättades efter fallet av diktaturregimen år 2003 misslyckades på många sätt, bland annat i dess förmåga att upprätthålla och skydda yttrandefriheten. Enligt kommittén för skydd av journalister mördades nästan trehundra journalister och medarbetare i Irak mellan 2003 och 2020. Fler än 500 demonstranter dödades nyligen av säkerhetsstyrkor med koppling till samma miliser som enligt allmänheten anses vara ansvariga för mordet på Hashimi.


I juni i år släppte Human Rights Watch en 42-sidors rapport som beskrev ökningen av kränkningar mot yttrandefriheten i Irak. Rapporiten – "Vi kan ringa dig när som helst" – är ett djupdyk i attackerna, hoten och arresteringarna som 21 aktivister och fjorton journalister utsatts för mellan 2018 och 2020. I rapporten belyser Belkis Wille, forskare inom kris- och konfliktstudier, regeringens och milisernas försök att tystna kritiker.


Precis som de hundratals demonstranter som dödats i år för att uttalanden om Irans inblandning i Irak, väckte Hashimis analyser av landets miliser ilska bland Iranstödda grupper. Enligt Wille från Human Rights Watch är frågan "huruvida mordet på Hashimi ska betraktas som en förlängning av Iraks verklighet, eller en vändpunkt till något mörkare... Han talade ut offentligt men på ett utmätt och väl undersökt sätt”. Att någon som honom skulle bli "ett mål som ska tystas, kommer att ha en enorm inverkan på i vilken utsträckning andra kan träda fram."


Ett tveeggat svärd

Innan Hashimi fokuserade på Iraks miliser och deras roll, intog han en framträdande roll som en av landets främsta experter i frågor som rör IS. Hans enastående kunskaper om gruppen hjälpte till att rama in och befästa arbetet för otaliga journalister, amerikanska trupper och både utländska och lokala tjänstemän, inklusive premiärminister Mustafa al Kadhimi och president Barham Saleh.


I flera år kultiverade och upprätthöll han kontakter i de yttersta delarna av Iraks elit. Nu när dammet börjar lägga sig över nyheten om mordet på Hashimi, blir det tydligt att hans nära relation till tjänstemän och politiker kan ha bidragit till hans dödande. Liksom ett tveeggat svärd borde hans roll som rådgivare för presidenten och hans nära band till premiärministern ha erbjudit honom skydd, istället stärkte det mördarnas motiv.


Det vågade mordet på någon med hans ställning kan uppfattas som ett bevis på att det finns begränsat hopp för de som saknar maktfulla relationer och vill starta en meningsfull dialog om landets situation. Detta kommer att fortsätta så länge som premiärminister Kadhimi och hans nya regering är oförmögna att tygla Irans brutala miliser.


Kadhimi anklagade laglösa beväpnade grupper för mordet på Hashimi och sa i ett uttalande att han skulle gripa och åtala mördarna. Men efter premiärministerns misslyckade försök att gripa fjorton Kataeb Hezbollah-militärer i juni kan det tillsynes verka som ett alltför ambitiöst åtagande att ställa Hashimis mördare till svars.


I en intervju med Al Jazeera sa forskaren Renad Mansour om sin vän och kollega:

Han stod mycket nära premiärministern, han stod mycket nära presidenten. Han sågs som en del av etablissemanget i detta avseende... Många skulle ha tänkt, och han själv skulle vid någon tidpunkt ha trott, att han skulle vara mer oberörbar än många av de andra aktivisterna som blivit offer.


Under åren har Hashimi inte bara blivit en viktig informationskälla för Irak-observatörerna, utan även en referenspunkt för landets unga befolkning. Han tog sig tid att ge råd till unga aktivister och demonstranter och varnade dem ibland att vara försiktiga i kampen för rättvisa. Som en symbol för tacksamhet, och kanske ett tecken på motstånd, körde ett tåg av färgglada tuk-tuker – kända för sin roll i det irakiska upproret – vid Hashimis hem. "Hisham var deras främsta supporter," twittrade Irfa Sawkats redaktör Rasha al Aqeedi.


Han uppmuntrade dem också att delta i landets politiska resa. För vissa i diasporasamhället sänkte hans död alla hopp om att återvända hem. "Han som pressade mig att gå och arbeta för regeringen och för att göra en förändring gav mig verkligen hopp, jag kunde äntligen se det ljus i slutet av tunneln som så många irakier har letat efter," sa en diasporairakier. "Jag vet inte vem som kan ersätta honom nu när han är borta... han var den som stöttade oss, ingen annan gjorde det. Vi måste fortsätta kampen, det är vad han skulle ha velat."


Hashimis arbete lämnade ingen orörd, han var lika kritisk mot Iraks miliser som han var av den politiska klassen och dess endemiska korruption. I april lånade han mig vänligt sin tid och sin kunskap för att personligen informera mig om Hezbollahs man i Irak, Mohammad Kawtharani – han dekrypterade komplex politisk dynamik med avundsvärt lätthet.


Den 7 juli hölls en vaka i hans grannskap i Bagdad, och hans kropp lades till vila i den heliga staden Najaf. Sorgen är bara ett litet bevis på arvet som han lämnar efter sig. I en vacker hyllning sammanfattar den långvariga Irak-observatören Christine van den Toorn essensen av en man som hon kände som en vän:

Han ville se stärkta medborgare, förenade samhällen, gott styre och slutet på korruption, laglöshet och milisvåld. Han ville bidra till ett bättre liv för alla irakier. Om det blir verklighet skulle det verkligen innebära rättvisa.

13 juli 2020

0 views

Designed by Euro Gulf Information Centre ©2019