Search
  • EGIC

Mekka Toppmötet och det utvecklande Iranska hotet till regionala säkerheten

Updated: Jun 17, 2019



En rad av omfattande händelser drev Saudiarabien till att bjuda ledaren från olika håll i Arabvärlden till två krismöten som hölls i den heliga staden Mekka - ett möte för ledarna från Arabförbundet och ett för ledarna från Gulfstaternas Samarbetsråd (GCC). Nyligen har Irans inriktning och intresse mot Saudiarabiens och Förenade Arabemiratens oljereserver ökat den redan existerande misstanken om Teherans försök att framhäva sig inom Libanon, Jemen, Irak och Syrien, därutöver med tanke på deras omstörtande aktiviteter i Bahrain, Kuwait och Saudiarabien. Detta sammanträffar med en redan komplex situation inom regionen. Den 15:e Maj 2019 anmälde Iran slutet på vissa av dess löften som de kommit överens om i och med planen “Joint Comprehensive Plan of Action” år 2015. Denna deal, också känd som Iran överenskommelsen, var menad till att slå ner Teherans kärnkraftsprogram i utbyte av finansiellt stöd. Enligt Irans suveräna ledare, Ayatollah Ali Khamenei, är detta beslut en del av landets strategi att “inte ge in till ekonomiskt och politiskt tryck från Washington.”



Varför nu ?

Medan krigen i Syrien och Jemen fortsätter och driver fram en samling av skamliga grupper, förknippade till Irans Islamiska revolutionsgardet som fortsätter vara aktiva inom regionen, och siktar sig emot stora internationella olje infrastrukturer, har tålamodet för Teheran börjat ta slut. USA har hållit sina upprepade löften av hot mot Iran för att göra slut på aktiviteter som hotar “status quot” genom att skicka in mera krafter, bland annat 1500 mera soldater till Mellanöstern.


Saudiarabiens ledare Salman bin Abdulaziz Al-Saud begärde dessa två krismöten för att diskutera de nyligen inträffade “svåra utmaningarna” för att citera ledaren Salman själv. Saudiarabien har under de senaste åren strävat till att bygga upp förhållanden och allianser inom Arabvärlden, både på militärisk och politisk nivå, för att kunna bestrida Irans sekteristiska program inom regionen och dess inblandning i interna affärer inom olika Arabländer.


Eftersom Iran nu har bevisat deras möjlighet att attackera centrala delar i Saudiarabien genom deras lokala agenter såsom Houthi rebellerna i Jemen, strävar Riyadh till att ändra Arabländernas förhållandes struktur för att skapa en gemensam front för att motstå Teheran och för att skapa ett gemensamt respons ifall spänningen spricker till en hel konfront. Det är avgörande att dessa två krismöten sker precis innan ett planerat möte för Organisationen av Islamiskt Samarbete (OIC) där Saudiarabien och dess allierade kan vidare framföra deras meddelande.


Huvudpoäng

Det finns 4 huvudpoäng som framkommer från dessa krismöten


1. Alla länder insåg de faror som Irans senaste aktiviteter innebär med tanke på den internationella oljehandeln som är en huvudsaklig inkomstkälla för största delen av dem. Till exempel Tunisiens president, Beji Caid Essebsi noterade att de senaste attackerna inriktade mot Förenade Arabemiraterna och Saudiarabien hotar hela regionens säkerhet och den globala handeln. Ledarna från Gulfstaternas samarbetsråd och Arabförbundet stödde Saudiarabiens och Förenade Arabemiratens rätt att vidta nödvändiga åtgärder för att försvara deras intressen i ljuset av dessa angrepp. Arabförbundets uttalande krävde att Iran skulle “respektera Arabländernas suveränitet och sluta blanda sig in i dessa länders interna affärer”.


2. Då det gällde fördömandet av Iran fanns det inte total enighet bland Arabländerna. Irak sag emot och höll sig på avstånd av Arabförbundets uttalande. Iraks president Barham Salih deklarerade att Irans säkerhet och stabilitet är av intresse till alla muslim och Arabländer och fruktar konsekvenserna av att vidta åtgärder mot Teheran. Baghdad har bra förhållanden med USA och dess Arabiska allierade men dessutom också med den Islamiska Republiken med vilken Irak delar 1,400 kilometer gräns. Om detta inte var tillräckligt så är Irak redan hem till mer än 40 “Iran vänliga” starkt beväpnade militärer. Detta lämnar Baghdad i en svår situation där de föredrar politisk dialog med Iran istället för en mera beslutsam inställning, med potentiellt kraft användande.


3. Det spekulerades mycket gällande betydelsen av att Riyadh bestämde sig att sträcka inbjudan till Mekka också till Qatar, oavsett den pågående diplomatiska sprickan som började i Juni 2017 då Bahrain, Egypten, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten avbröt alla förhållanden med Doha som opposition till Qatars utrikespolitik. Det kan anses speciellt viktigt att Qatar blev inbjuden och det faktum att Saudi ledarna direkt kontaktade Qatars Emir eftersom att det visar hur seriöst spänningen med Iran anses av Riyadh. På detta sätt strävar Kungariket till att skapa en även större enighet om hur de ska ta hand om Iran problemet. Dohas inbjudan kan potentiellt vara ett positivt steg i processen av att fixa sprickan i relationerna mellan olika Arabländer men dess betydelse ska inte överdrivas. Det finns väldigt lite bevis om att man skulle ha diskuterat orsakerna till denna spricka under detta möte. Vad som är viktigt att poängtera är att Qatar, tillsammans med traditionellt sett neutrala Oman, var de enda länderna från Gulfstaternas Samarbetsråd som vägrade göra officiella deklarationer gällande uttalandet från Arabförbundet, vilket visar Dohas och Muscats distans från det.


4. Försöket att främja Arabisk enhet förde fram nytt fokus, under Arabförbundets möte, gällande Israel-Palestina frågan. Alla medlemmar var överens om att fortsätta stödja tvåstatslösningen, och krävde alla länder att inte flytta deras ambassader till Jerusalem eller att erkänna staden som Israels huvudstad, och samtidigt förkasta alla ensidiga steg av Israel för att undergräva faktumet att Palestina är en stat.


* Större initiativ och evenemang som utvecklas kring den växande spänningen på Arabhalvön kommer fortsättningsvis följas och övervakas av Euro Gulf Informations Centrumet (EGIC). Det är allmänt förväntat att Iran kommer fortsätta med sina hemliga aktiviteter och uppmuntra attacker av sina proxy militärer för att öka kostnaden av dess isolation. Sådant beteende kan potentiellt orsaka en militär reaktion från koalitionen ledd av USA. Arab enighet är nyckeln för att skapa en allians som har möjlighet till att förhindra Iran från att orsaka mera provokationer. Endast detta kan undvika en eskalation med potential att framföra ett förödande krig på Arabhalvön, den enda ön med relativ stabilitet i en region fylld med kris.

0 views

Designed by Euro Gulf Information Centre ©2019